Konkurrensverket (KKV) har publicerat ett förslag till ändringar i vägledningen om företagskoncentrationer (förvärv), och bett om
synpunkter på det. Jag har lämnat en del synpunkter till KKV och delar här med mig av några av dem.
Vertikal integration
En fråga som ofta kommer upp i samband med företagsförvärv
som inte når upp till tröskelvärdena för anmälningsplikt är om det finns risk att KKV på eget initiativ ålägger parterna att ändå anmäla förvärvet för granskning. KKV beskriver i vägledningen en del situationer när det kan vara lämpligt att anmäla frivilligt för att få till stånd en prövning och inte drabbas av ett åläggande i efterhand. Jag tycker att KKV här även borde uppmärksamma s.k. vertikal integration.
Med vertikal integration menas när ett företag köper ett annat företag som antingen är i leverantörsledet eller i kundledet. De är
alltså inte konkurrenter. KKV har i flera fall ålagt parter att anmäla koncentrationer som avser vertikal integration, och det kanske inte är så uppenbart för företag att även detta kan vara ett skäl till frivillig anmälan. Det borde KKV klargöra i sin vägledning.
Omsättning
En annan fråga som ofta kommer upp är hur man beräknar parternas omsättning när man skall avgöra om anmälningsplikt föreligger. Jag tycker att vägledningen borde beskriva hur man hanterar brutet räkenskapsår och räkenskapsår som är kortare eller längre än 12 månader, eftersom detta ofta väcker frågor hos företag.
Flera transaktioner som hör samman
Ibland kan flera olika förvärv anses som ett förvärv, t.ex.
vid beräkning av omsättning. Vägledningen nämner fall där samma parter göra flera mindre förvärv i följd. Jag tycker att vägledningen även bör klargöra att det även kan röra sig om flera förvärv mellan olika parter om förvärven har ett nära samband.
Konkurshotade företag
Det faktum att det köpta bolaget riskerar slås ut från marknaden kan vara ett skäl att godkänna ett förvärv som annars vore skadligt för konkurrensen. Detta är ett undantag och då måste skälen vara välgrundade. Frågan är hur höga beviskraven skall vara.
I vägledningen anges först att det kan vara relevant att beakta ”väntade framtida förändringar av marknaden som förväntas inträffa även i frånvaro av koncentrationen”, vilket rent språkligt framstår som ett relativt lågt ställt sannolikhetskrav. Därefter anges att sådana alternativa scenarior endast beaktas om det finns ”övertygande utredning som visar att förhållandena kommer att förändras”, vilket framstår som ett mycket högt ställt beviskrav, närmast omöjligt att uppfylla. Jag uppfattar detta som motstridigt
och tycker att texten skall vara konsistent och att beviskravet rimligen bör ligga någonstans mitt emellan dessa båda extremer.
Låt mig tillägga att det förstås är utmärkt att KKV ger ut vägledningar av detta slag och att jag ser fram emot en ny tydligare vägledning om företagskoncentrationer.