Kategorier
Domstolarna Skadestånd

PMÖD avgör mål om skadestånd för påstått missbruk av dominerande ställning

Den 22 november 2019 avgjorde Patent- och Marknadsöverdomstolen ett intressant mål om skadestånd för ett påstått missbruk av dominerande ställning. Skadeståndsyrkandet avslogs men det som gör domen intressant är att PMÖD slog fast att den relevanta marknaden i upphandlingssammanhang kan styras av hur kravspecifikationen i upphandlingen utformats.

Bakgrunden var att Göteborgs stad år 2009 genomförde en upphandling av fasta datakommunikationstjänster. Upphandlingen omfattade både fiberförbindelser och kopparförbindelser till ett stort antal bestämda platser i och kring Göteborgs kommun, där kommunen hade verksamhet. Syftet var att binda samman dessa verksamheter i ett intranät.

Göteborgs stads eget bolag GothNet, som äger stadsnätet, ett fibernätverk, lämnade anbud i upphandlingen, dels med sina egna fiberförbindelser, dels med kopparförbindelser som man hyrde av Telia Skanova. En konkurrent till GothNet, Net at Once, tog in en offert från GothNet för hyra av fiberförbindelser och lämnade ett anbud i upphandlingen baserat på detta och på avtal med Skanova om kopparförbindelser.

Den påstådda överträdelsen

GothNet vann upphandlingen till lägst pris efter ett auktionsförfarande. Net at Once konstaterade att vissa grossistpriser som GothNet hade offererat Net at Once var högre än de slutkundspriser som GothNet hade offererat i den kommunala upphandlingen. Net at Once ansåg därför att GothNet hade missbrukat en dominerande ställning på den lokala marknaden genom s.k. marginalklämning och diskriminering. Net at Once begärde skadestånd med ca. 37 miljoner kronor för utebliven vinst på det femåriga avtalet.

GothNet ansåg sig ha objektivt godtagbara skäl för sin prissättning – det fanns stordriftsfördelar gentemot kommunen men det skulle ha uppstått stora omställningskostnader gentemot Net at Once som motiverade prisskillnaden. Dessutom ansåg sig GothNet inte ha en dominerande ställning eftersom Skanova hade ett större fibernät i regionen. GothNet bestred därför yrkandet.

PMD:s dom

Patent- och Marknadsdomstolen ansåg att Net at Once inte hade styrkt den snäva marknadsavgränsningen till de upphandlingsspecifika förbindelserna. Och för den vidare marknaden i Göteborgsregionen hade Net at Once inte presenterat någon utredning om GothNets eventuella dominerande ställning. Käromålet ogillades därför.

PMÖD:s dom

Net at Once överklagade PMD:s dom till PMÖD som konstaterade att i en upphandling kan kravspecifikationen få betydelse för hur den relevanta marknaden ska avgränsas. I detta fall föreskrevs det i upphandlingen att förbindelserna till vissa adresser skulle vara med fiber och till andra adresser med koppar. Därmed var fiber- och kopparförbindelser inte utbytbara på grossistmarknaden för den som, likt Net at Once, önskade hyra förbindelser för att lämna anbud i upphandlingen. I målet var därför tillträde till fiberförbindelser i grossistledet den relevanta produktmarknaden.

När det gällde den relevanta geografiska marknaden konstaterade PMÖD att upphandlingen dels avsåg förbindelser till specificerade, befintliga adresser (verksamhetsställen), dels en option på tillkommande förbindelser till adresser som inte var kända (dvs. platser där kommunen i framtiden kunde komma att etablera verksamhet). Dessa sistnämnda platser kunde vara var som helst inom kommunens verksamhetsområde, dvs. Göteborgs stad med omnejd. Den relevanta geografiska marknaden var därför större än de specifika adresserna och omfattade hela Göteborgsregionen.

Frågan om dominerande ställning

PMÖD ansåg det styrkt att GothNet hade en stark marknadsställning såvitt avsåg de specificerade adresserna eftersom GothNet hade ett utbyggt fibernätverk (stadsnätet) som nådde många av dessa adresser (om än inte alla). När det däremot gällde Göteborgsregionen i stort hade Net at Once inte presenterat någon utredning om GothNets ställning i konkurrensen om att leverera de tillkommande förbindelserna. Det hade dock framkommit att det fanns flera alternativa leverantörer. 

Sammantaget ansåg PMÖD att Net at Once inte hade styrkt påstående om att GothNet hade en dominerande ställning på den relevanta marknaden och käromålet ogillades.

Kommentar

Advokat Eric Ericsson var ombud för GothNet i tvisten, tillsammans med advokater från Front Advokatbyrå. 

Enligt min uppfattning har PMÖD på ett välavvägt sätt tagit ställning i den tidigare livligt debatterade frågan om det i upphandlingar – särskilt offentliga sådana med det strikta regelverk som där gäller – uppkommer en upphandlingsspecifik relevant marknad i konkurrensrättslig mening, skild från den vanliga marknaden. Marknadsdomstolens avgörande i det s.k. Räddningstjänsten Dala-Mitt målet kan tyda på det. Detta mål avsåg dock de särskilda reglerna om konkurrensbegränsande offentlig säljverksamhet, varför det är svårt att dra generella slutsatser.

PMÖD:s svar är alltså, såsom jag läser domen, att beroende på hur kravspecifikationen är utformad så kan det uppkomma en relevant marknad som definieras av kravspecifikationen. Men det behöver inte vara så. Om kravspecifikationen är mer allmänt utformad och överensstämmer med de sedvanliga marknadsförhållande så uppkommer det inte en upphandlingsspecifik marknad. Detta är en rimlig hållning, enligt min uppfattning.

Kategorier
Skadestånd

Mer skadestånd skulle inte skada – eller?

I december 2014 publicerades det nya EU-direktivet om
skadestånd
vid konkurrensöverträdelser. Det skall vara implementerat i svensk rätt inom två år. Syftet med direktivet är att underlätta för företag och konsumenter att få skadestånd från företag som brutit mot något av förbuden i konkurrenslagstiftningen, typiskt sett karteller och dominansmissbruk. Direktivet skall även medföra en bättre koordinering mellan privata och offentliga åtgärder mot konkurrensöverträdelser i de enskilda fallen.

Här är några av nyheterna i direktivet:

– Nationella domstolar kan beordra företag att tillhandahålla bevis när skadelidande kräver ersättning. Domstolarna skall se till att sådana beslut är proportionerliga och att företagshemligheter skyddas.
– Ett slutligt beslut av en nationell konkurrensmyndighet som innebär att en överträdelse begåtts skall automatiskt utgöra bevis i landets domstolar.
– Skadelidande skall ha minst ett års frist att kräva skadestånd efter det att en nationell domstol beslutat att en överträdelse begåtts.
– Om en överträdelse har lett till prishöjningar och dessa har förts vidare till senare handelsled så skall de som i slutänden lidit skada ha rätt till skadestånd.

Ett annat viktigt inslag är att direktivet introducerar ett par bevispresumtioner, dels att karteller innebär ekonomisk skada, dels att denna skada förs vidare till följande handelsled. Presumtioner underlättar som bekant för den som skall bevisa att man lidit skada.

Det återstår att se hur direktivet konkret skall införlivas i svensk rätt. En fråga som är av stort intresse i sammanhanget är hur skadeståndsreglerna koordineras med eftergiftsprogrammet, så att inte risken för skadestånd gör det mindre attraktivt för företag att anmäla överträdelser som de deltar i. Direktivet tar uttryckligen sikte på att upprätthålla eftergiftsprogrammets attraktivitet, men som jag tidigare noterat så har detta i Sverige ännu inte blivit så betydelsefullt. Därför är det väsentligt att inte
de nya skadeståndsreglerna motverkar eftergiftsprogrammet.

EU-kommissionen har parallellt med detta initierat ett
arbete med att anpassa sina egna procedurregler, bl.a. rörande aktinsyn, för att harmoniera med det nya skadeståndsdirektivet. Synpunkter kan lämnas fram till den 25 mars.

En annan intressant fråga är vid vilken tidpunkt
preskriptionstiden skall börja löpa. I konkurrenslagen (3 kap. 25 §) anges preskriptionstiden till tio år ”från det att skadan uppkom”. I en intressant dom från Hovrätten i Helsingfors nyligen (21 november 2014) angående den finska virkesinköpskartellen slogs fast att de skadelidande inte hade tillräckligt underlag att bedöma sin rätt till skadestånd förrän domen i kartellmålet vunnit laga kraft och att preskriptionstiden därför inte skulle börja löpa förrän då. För ett referat av den finska domen, se t.ex. den finska advokatbyrån Merilampis
nyhetsbrev
.

Eftersom det nya skadeståndsdirektivet, som nämnts, bl.a. föreskriver att en dom i t.ex. ett kartellmål skall utgöra bevis i ett
efterföljande skadeståndsmål kan det finnas skäl att överväga hur en sådan dom skall kunna användas utan att preskriptionstiden utgör ett hinder. Den tioåriga preskriptionstiden borde i och för sig räcka för att ett kartellmål skall nå fram till lagakraftvunnen dom, men ibland kan det ju bli utdraget. I Finland gällde vid tiden för kartellen en femårig preskription, vilket kanske spelade
in i Hovrättens bedömning. Idag är preskriptionstiden i Finland tio år från skadetillfället eller ett år från lagakaftvunnen dom, vilket förefaller vara en bra gardering.