För en tid sedan kommenterade jag den första domen i Marknadsdomstolen om
beviskraven för att förbjuda konkurrensbegränsande offentlig säljverksamhet när
det gäller de centrala prissättningsfrågorna vid konkurrens mellan
offentliga och privata verksamheter. Målet gällde AB Strömstads Badanstalt. Jag
konstaterade då att beviskraven sattes högt av MD och att jag anser att det är
befogat eftersom ett förbud är en ingripande åtgärd och eftersom det är helt
grundläggande att förbudet kan motiveras av att säljverksamheten faktiskt
skapar konkurrensproblem.

Nu har två nya domar
kommit som går på samma linje.

Marknadsdomstolen
avkunnade dom 2015-11-17 (dom 2015:17) i ett mål där ATV-MEDIA AB hade stämt
Kommunalförbundet Mediecenter Jönköpings län. Det rörde sig alltså om en privat
talan, det var inte Konkurrensverket som drev målet. Målet gällde ett förbud
mot Kommunalförbundet att bedriva säljverksamhet som avsåg varor och tjänster
för AV-läromedel. Tingsrätten hade ogillat talan.

Marknadsdomstolen påpekar
det i och för sig självklara men ändå ibland ifrågasatta förhållandet att det
även i dessa mål är käranden som har bevisbördan för att förutsättningarna för
att förbjuda säljverksamheten är uppfyllda. Konkret innebär det att den som
yrkar på ett förbud måste styrka (a) hur den relevanta marknaden är avgränsad,
och (b) att det föreligger sådana omständigheter som kan påverka konkurrensen
på ett negativt sätt. Baserat på dessa sakomständigheter avgörs rättsfrågan
huruvida den offentliga säljverksamheten påverkar eller är ägnad att påverka
konkurrensen på ett negativt sätt.

En annan fråga som var uppe
i målet var om domstolen skall pröva påståendet om konkurrensbegränsning först
eller om det räcker att konstatera att förfarandet inte är ”förenligt med lag”,
vilket käranden gjorde gällande. Marknadsdomstolen slår fast att det är
domstolen som bestämmer i vilken ordning de olika grunderna skall prövas så
länge inte prövningsordningen kan påverka domens rättsliga betydelse. Så var
inte fallet här och MD prövade konkurrensbegränsningsfrågan först. Käranden
ansågs inte ha styrkt sina påståenden om marknadsavgränsningen och då fanns
inte tillräckligt underlag för att pröva konkurrensbegränsningen. Käromålet
ogillades.

Återigen får jag konstatera
att beviskraven är höga i dessa mål, och att jag anser att det är så det skall
vara. Ingripanden av detta slag måste bygga på tydliga utredningar om marknaden
och konkurrensbegränsningen.

I en annan aktuell dom
2015-11-16 ogillade Stockholms tingsrätt Konkurrensverkets talan om förbud mot
offentlig säljverksamhet. Det gällde Växjö kommun som sålde villatomter med
kravet att de skulle anslutas till kommunal fjärrvärme. Domen är inte
publicerad ännu, men som jag förstår det förde Konkurrensverket en förbudstalan
baserad på att kravet begränsar konkurrensen från leverantörer av andra
energislag och uppvärmningssystem. Tingsrätten ansåg såvitt jag förstår att
verket inte hade styrkt påståendena om konkurrensbegränsande effekter.

Konkurrensverket har ännu
inte bestämt om domen skall överklagas. Låt mig gissa att så sker och att vi så
småningom får möjlighet att ta del av Marknadsdomstolens värdering av saken.