För en tid sedan kommenterade jag den första domen i Marknadsdomstolen om beviskraven för att förbjuda konkurrensbegränsande offentlig säljverksamhet när det gäller de centrala prissättningsfrågorna vid konkurrens mellan offentliga och privata verksamheter. Målet gällde AB Strömstads Badanstalt. Jag konstaterade då att beviskraven sattes högt av MD och att jag anser att det är befogat eftersom ett förbud är en ingripande åtgärd och eftersom det är helt grundläggande att förbudet kan motiveras av att säljverksamheten faktiskt skapar konkurrensproblem.
Nu har två nya domar kommit som går på samma linje.
Marknadsdomstolen avkunnade dom 2015-11-17 (dom 2015:17) i ett mål där ATV-MEDIA AB hade stämt Kommunalförbundet Mediecenter Jönköpings län. Det rörde sig alltså om en privat
talan, det var inte Konkurrensverket som drev målet. Målet gällde ett förbud mot Kommunalförbundet att bedriva säljverksamhet som avsåg varor och tjänster för AV-läromedel. Tingsrätten hade ogillat talan.
Marknadsdomstolen påpekar det i och för sig självklara men ändå ibland ifrågasatta förhållandet att det även i dessa mål är käranden som har bevisbördan för att förutsättningarna för att förbjuda säljverksamheten är uppfyllda. Konkret innebär det att den som yrkar på ett förbud måste styrka (a) hur den relevanta marknaden är avgränsad, och (b) att det föreligger sådana omständigheter som kan påverka konkurrensen på ett negativt sätt. Baserat på dessa sakomständigheter avgörs rättsfrågan
huruvida den offentliga säljverksamheten påverkar eller är ägnad att påverka konkurrensen på ett negativt sätt.
En annan fråga som var uppe i målet var om domstolen skall pröva påståendet om konkurrensbegränsning först eller om det räcker att konstatera att förfarandet inte är ”förenligt med lag”,
vilket käranden gjorde gällande. Marknadsdomstolen slår fast att det är domstolen som bestämmer i vilken ordning de olika grunderna skall prövas så länge inte prövningsordningen kan påverka domens rättsliga betydelse. Så var inte fallet här och MD prövade konkurrensbegränsningsfrågan först. Käranden ansågs inte ha styrkt sina påståenden om marknadsavgränsningen och då fanns inte tillräckligt underlag för att pröva konkurrensbegränsningen. Käromålet ogillades.
Återigen får jag konstatera att beviskraven är höga i dessa mål, och att jag anser att det är så det skall vara. Ingripanden av detta slag måste bygga på tydliga utredningar om marknaden och konkurrensbegränsningen.
I en annan aktuell dom 2015-11-16 ogillade Stockholms tingsrätt Konkurrensverkets talan om förbud mot offentlig säljverksamhet. Det gällde Växjö kommun som sålde villatomter med kravet att de skulle anslutas till kommunal fjärrvärme. Domen är inte publicerad ännu, men som jag förstår det förde Konkurrensverket en förbudstalan baserad på att kravet begränsar konkurrensen från leverantörer av andra energislag och uppvärmningssystem. Tingsrätten ansåg såvitt jag förstår att verket inte hade styrkt påståendena om konkurrensbegränsande effekter.
Konkurrensverket har ännu inte bestämt om domen skall överklagas. Låt mig gissa att så sker och att vi så småningom får möjlighet att ta del av Marknadsdomstolens värdering av saken.