Mer makt åt konkurrensmyndigheterna – eller inte?

Kampen om konkurrensmyndigheterna ska få mer makt eller inte går vidare. Jag har tidigare kommenterat olika initiativ som tagits på senare år för att ge konkurrensmyndigheterna i Sverige och på EU-nivå större befogenheter. Sådana förslag är nästan alltid kontroversiella och ger upphov till debatt. Här är några intressanta händelser under hösten i dessa frågor.

Sverige

Regeringens förslag att ge Konkurrensverket egen beslutanderätt i fråga om konkurrensskadeavgift har sågats av Lagrådet. Jag skrev i ett blogginlägg i maj om kritik som framkommit under remissbehandlingen av förslaget, men spådde då att regeringen ändå skulle gå vidare med förslaget. Så skedde också. Men i ett yttrande i oktober avstyrkte Lagrådet förslaget. Kritiken var hård.

Lagrådet anger flera skäl till att förslaget att ge Konkurrensverket befogenhet att fatta beslut om konkurrensskadeavgift inte bör genomföras:

• Förslaget motiveras med ett behov att harmonisera den svenska ordningen för beslutsfattandet med andra EU-länders – men det finns inga uppgifter om att nuvarande ordning har försvårat för verket.
• Ett annat motiv är effektivisering. Lagrådet konstaterar dock att förslaget i stället leder till att verkets utredningar kommer att ta längre tid (eftersom verket måste ta upp muntlig och skriftlig bevisning) och att ärendet kan prövas i tre instanser i stället för två (eftersom verkets beslut ska kunna överklagas i två instanser).
• Vidare kommer det att kunna åberopas ny bevisning i domstolarna (eftersom de ska tillämpa ärendelagen i stället för rättegångsbalken), varför det kan komma att ta längre tid även här.
• Sammantaget kan förslaget därför inte antas tillgodose effektivitetssyftet.
• Lagrådet framhåller också att eftersom konkurrensskadeavgiften är av straffrättslig karaktär planerar Konkurrensverket att separera utrednings- och beslutsfunktionerna. Men något beslut om detta har inte fattats så det går inte att bedöma om det är ändamålsenligt.
• Vidare sägs att förslaget om utökade befogenheter ryms i nuvarande budget – men Lagrådet påpekar att Konkurrensverket självt uppskattat merkostnaden till drygt fyra miljoner kronor per år.

Lagrådets slutsats är därför att förslaget inte bör genomföras. Såvitt jag har sett har regeringen inte kommenterat Lagrådets yttrande.

Kommentar: Det blir intressant att se hur förslaget kommer att hanteras efter detta. Kritiken är ju skarp, men samtidigt rör det mest brister i beredningen av förslaget, så det kanske kan rättas till. Svårigheten ligger väl närmast i ett förslaget främst motiveras av en önskan från Konkurrensverket, inte av ett faktiskt konstaterat behov.

EU

Konkurrenskommissionären Margrethe Vestager höll ett tal i september där hon bl.a. lanserade ett nytt förslag som potentiellt kan innebära utökade befogenheter för EU-kommissionen när det gäller granskning av förvärv och andra företagskoncentrationer. I korthet går förslaget ut på att Kommissionen ska öppna upp för att ta emot koncentrationsärenden som överlämnas till Kommissionen från nationella myndigheter även om de inte omfattas av anmälningsplikt enligt de nationella reglerna.

Bakgrunden är den översyn som Kommissionen gjort om tröskelvärdena i EU:s koncentrationskontrollförordning skulle behöva sänkas för att även fånga upp förvärv av företag som har en mindre omsättning men som ändå potentiellt kan ha skadlig inverkan på konkurrensen (t.ex. när det gäller plattformsföretag i den digitala ekonomin). Svaret är enligt Vestager att tröskelvärdena inte behöver sänkas, utan att den befintliga mekanismen för att hänskjuta ärenden från medlemsstaterna till Kommissionen kan användas.

Enligt EU:s koncentrationskontrollförordning kan medlemsstaternas konkurrensmyndigheter hänskjuta ärenden till Kommissionen, trots att de inte når upp till EU-reglernas tröskelvärden, om den nationella myndigheten anser att Kommissionen vore mer lämpad att utreda ärendet (t.ex. för att konkurrensproblemen berör flera medlemsländer). Hittills har Kommissionen dock endast tagit emot sådana ärenden om de omfattas av den nationella konkurrensmyndighetens kompetens.

I talet sa kommissionären följande:

So the time has come to change our approach. We plan to start accepting referrals from national competition authorities of mergers that are worth reviewing at the EU level – whether or not those authorities had the power to review the case themselves.

This won’t happen overnight – we need time for everyone to adjust to the change, and time to put guidance in place about how and when we’ll accept these referrals. But if all goes well, I hope we’ll be able to put this new policy into effect around the middle of next year.

Kommentar: Det är oklart hur det här ska gå till rent formellt. Om Konkurrensverket inte har behörighet att förbjuda förvärvet, och inte heller Kommissionen har det, hur skulle då Konkurrensverket rent formellt kunna hänskjuta ärendet till Kommissionen? Och med vilken behörighet ska Kommissionen fatta beslut i ärendet? Vi får se om detta klarnar framöver.

Trenden är alltså tydlig: Konkurrensmyndigheterna fortsätter att ta initiativ för att flytta fram sina positioner. Ibland är det befogat. Reglerna måste utvecklas och anpassas till nya utmaningar. Men ibland går förslagen för långt, eller för snabbt fram. Då är det nyttigt med de kontrollmekanismer som finns i remissförfaranden och debatter mellan olika intressenter.